Hjärnhinneinflammation

Vad är hjärnhinneinflammation?

Hjärnhinneinflammation kallas även för meningit och innebär att de hinnor som omger hjärnan och ryggmärgen (meningerna) har blivit inflammerade. Om både hjärnan och hjärnhinnorna är inflammerade, kallas tillståndet för meningoencefalit. I de flesta fall beror inflammationen på en infektion.

Symptom på hjärnhinneinflammation är bland annat hög feber, kraftig huvudvärk och nackstelhet, men hos små barn och äldre kan symptombilden vara otydlig. Sjukdomsförloppet är som regel snabbare och allvarligare vid bakteriell hjärnhinneinflammation än vid en inflammation som beror på virus. 

Orsaker till hjärnhinneinflammation

Hjärnhinneinflammation kan ha många orsaker. Vanligast är infektion med virus eller bakterier i det centrala nervsystemet. I sällsynta fall orsakas infektionen av svampar eller parasiter. Även cancer, läkemedel samt SLE (en autoimmun sjukdom) kan ge upphov till meningit.

Bakterier som kan orsaka meningit är i första hand:

• Pneumokocker (Streptococcus pneumoniae)

• Meningokocker (Neisseria meningitidis)

• Haemophilus influenzae, Hib (Hib-infektioner är ovanliga numera, då de flesta är vaccinerade)

• Listeria (Listeria monocytogenes)

• Borrelia (Borrelia burgdorferi)

Det förekommer även att andra bakterier orsakar hjärnhinneinflammation, till exempel sådana som normalt finns i tarmen eller på hud och slemhinnor, men det är mer sällsynt.

Virus som kan orsaka meningit är bland annat:

• Olika enterovirus

• Olika herpesvirus (däribland vattkoppsvirus)

• TBE-virus

• Påssjukevirus (parotitvirus)

• Mässlingvirus (morbillivirus)

Meningit och meningoencefalit kan även förekomma som en komplikation vid andra virusinfektioner, som influensa eller covid-19.

Hur smittar hjärnhinneinflammation?

Olika smittämnen har olika spridningssätt. Meningokocker, pneumokocker och Haemophilus influenzae är de bakterier som ger svårast sjukdom. Dessa sprids genom direktkontakt, det vill säga att smitta sker vid kontakt med en smittad person. De kan både finnas hos en sjuk person och hos symptomfria smittbärare.

Borrelia och TBE-virus överförs via fästingbett, och listeria kan finnas i livsmedel som har hanterats felaktigt. Enterovirus kan dels smitta vid förtäring av kontaminerat livsmedel eller dricksvatten, dels spridas direkt från person till person.

Symptom vid hjärnhinneinflammation

Sjukdomsförloppet varierar beroende på vilket smittämne det rör sig om. Det är viktigt att söka vård omgående vid symptom på hjärnhinneinflammation, eftersom tillståndet snabbt kan försämras.

Det är vanligt att insjuknandet har två faser. I den första fasen kan till exempel förkylning, illamående och diarré, öroninflammation eller influensaliknande symptom ses. Några dagar till någon vecka senare uppträder symptomen på hjärnhinneinflammation.

Både virusorsakad och bakteriell meningit ger upphov till svår huvudvärk och hög feber. Många får även ont i nacken, illamående, kräkningar, yrsel och ökad känslighet för ljud och ljus. Förvirring, nedsatt medvetandegrad, kramper och andra neurologiska symptom är tecken på allvarligare påverkan på centrala nervsystemet.

Meningokockinfektion leder dessutom ofta till sepsis (blodförgiftning). Ett typiskt tecken på meningokocksepsis är blödningar i huden (petekier), som yttrar sig som röda/blåröda fläckar eller utslag. Blödningarna kan vara små som nålstick eller bli upp till ett par centimeter stora. Sepsis uppträder även i samband med pneumokockinfektion.

Vid hjärnhinneinflammation som orsakas av bakterier brukar symptomen snabbt förvärras. De kan bli livshotande inom bara några timmar eller någon dag. Hjärnhinneinflammation som orsakas av virus utvecklas som regel långsammare. Virusorsakad hjärnhinneinflammation kan läka av sig själv utan komplikationer, men också den här formen av hjärnhinneinflammation kan ibland bli allvarlig.

Undersökning och behandling

Vid bakteriell meningit är det bråttom att inleda behandling. Därför görs som regel de olika undersökningarna samtidigt som behandlingen påbörjas. Utifrån undersökningsresultaten kan sedan åtgärderna anpassas för det aktuella smittämnet.

Vanliga utredningar vid misstänkt hjärnhinneinflammation är:

• Provtagning från ryggmärgsvätskan (likvor), den vätska som omger hjärnan och ryggmärgen. Ingreppet kallas för lumbalpunktion. Vid meningit ses olika förändringar i vätskans sammansättning, som kan ge en fingervisning om vilken typ av infektion det rör sig om. För att ta reda på vilket smittämnet är utförs olika mikrobiologiska analyser av ryggmärgsvätskan.

• Blododling, det vill säga bakterieodling på blodet, för att se om bakterier finns i blodbanan, och i så fall av vilket slag.

• Datortomografi (skiktröntgen). Detta görs till exempel för att utreda andra tänkbara orsaker till symptomen eller för att ta reda på hur omfattande inflammationen är i hjärnhinnorna, hjärnan och ryggmärgen.

Vid bakteriell hjärnhinneinflammation behövs sjukhusvård. Intensivvårdsbehandling med respirator kan bli nödvändig. Bakterieinfektionen behandlas med antibiotika som ges direkt in i blodet. När meningokockinfektion har påvisats hos en sjuk person behandlas även de som haft nära kontakt med den sjuke med antibiotika, i förebyggande syfte. 

När hjärnhinneinflammationen är orsakad av ett virus ges understödjande behandling, som till exempel dropp, smärtstillande läkemedel, medel mot illamående eller kramplösande medel. Vissa virus kan bekämpas med virushämmande medicin, medan andra virusinfektioner får självläka. Beroende på hur svåra symptomen är kan vården ske antingen på sjukhus eller i hemmet.

När bör jag söka vård?

Sök vård akut om du eller någon annan har hög feber och intensiv huvudvärk eller andra symptom på hjärnhinneinflammation, som nackstelhet, ljuskänslighet eller illamående. Ring 112 om någon har kramper, har blivit förlamad, medvetslös, förvirrad eller omtöcknad, eller har fått blödningar i huden.

Vad kan jag göra själv?

Idag finns vaccin mot många av de smittämnen som kan orsaka hjärnhinneinflammation. I det allmänna vaccinationsprogrammet ingår vaccinering mot mässling, påssjuka, Haemophilus influenzae och pneumokocker. Även poliovaccin ingår i programmet. Polio är ett enterovirus som orsakar svår sjukdom i centrala nervsystemet, men viruset är idag mycket ovanligt tack vare den goda vaccinationstäckningen.

Du kan dessutom vaccinera dig mot smittor som TBE, meningokocker, vattkoppor och influensa genom egen försorg. Om du ska resa utomlands, kan du också behöva se över ditt vaccinationsskydd mot exotiska smittor, som japansk virusencefalit.

Det finns dock några virus och bakterier som det inte går att vaccinera sig mot, främst enterovirus, borrelia och listeria. För att undvika att blir smittad med dessa bör du vara försiktig med att ha nära kontakt med personer som är sjuka i hjärnhinneinflammation, samt försöka undgå att bli fästingbiten. Det är ovanligt att som frisk vuxen insjukna i listeriainfektion, men gravida och personer med nedsatt immunförsvar bör se upp med vissa livsmedel. 

Hur kan Min Doktor hjälpa?

Hos Min Doktors kliniker kan du vaccinera dig mot TBE, meningokocker, vattkoppor och influensa. Vi kan även se till att du får rätt vaccinationsskydd om du ska resa utomlands.

Om du har symptom som skulle kunna bero på hjärnhinneinflammation, behöver du söka vård akut på en fysisk mottagning. Min Doktor kan tyvärr inte hjälpa dig med detta. 

Publicerad:

2023-04-03

Senast uppdaterad:

2024-01-22

Författare:

Boel Sandros, Medicinsk skribent, Min Doktor

Faktagranskad av:

Hans Lindholm, Legitimerad läkare, Min Doktor