Färgblindhet hos barn

Orsak och symptom vid färgblindhet hos barn

Färgblindhet innebär att barnet har svårt att skilja mellan olika färger. Det är ingen sjukdom och smittar inte. Att leva med färgblindhet går i regel bra. Det är svårt att diagnosticera färgblindhet hos spädbarn, bebisar och barn i 1- till 2-årsåldern. De symptom som är typiska märks mer tydligt hos småbarn eller när barnet är lite äldre, i 3- till 6-årsåldern.

Färgblindhet är medfött och ärftligt. Det är vanligare bland pojkar än bland flickor. Uppskattningsvis föds en pojke av 12 med något slags färgblindhet. Motsvarande andel bland flickor är en av 100.

I ögat finns olika slags synceller, stavarna som aktiveras av mörker och tapparna som aktiveras när det är dagsljus. De är känsliga för olika färger. Den som har ett normalt färgseende har tre olika typer av tappar, sådana som är känsliga för violett, rött respektive grönt. Vid färgblindhet, som också kallas defekt färgseende, är någon av tapparna trasig, vilket gör att vissa färger är svåra att uppfatta.

Den vanligaste typen av färgblindhet är att ha svårt att skilja mellan rött och grönt och färger som innehåller en kombination av dessa. Barn som har den här typen av färgblindhet har också svårt att skilja mellan nyanser av en färg. Till exempel har barnet svårt att skilja mellan blått och lila, eftersom färgblindheten gör det svårt för barnet att uppfatta det röda som finns i den lila färgen.

En annan typ av färgblindhet är att inte kunna skilja mellan gult och blått och färgerna på skalan däremellan. Det finns också en mycket ovanlig form av färgblindhet där barnet inte uppfattar några färger alls.

Barn som har en färgblindhet kan ha svårt att följa instruktioner som baseras på förståelse för färg. Färgblindhet brukar samtidigt ha liten påverkan på ett barns och så småningom en vuxens livskvalitet. Vissa yrken kräver dock ett fullständigt färgseende, såsom pilot och fartygskapten.

När ska jag söka vård?

Om du misstänker att ditt barn har någon form av färgblindhet, kan du få hjälp på en vårdcentral. Tester görs normalt hos en optiker eller hos en ögonläkare. Det finns särskilda tester som är anpassade för barn.

Behandling

Tester för att avgöra om ett barn har någon färgblindhet görs hos en optiker eller ögonläkare. Normalt får barnet testa siffror eller figurer mot olika färgbakgrunder.

Det finns ingen behandling mot färgblindhet. Vanligtvis är det heller inte något som påverkar ett barns eller så småningom en vuxens vardag i avgörande utsträckning.

Vad kan jag göra själv?

Barn med färgblindhet kan ha svårt att följa instruktioner som är baserade på färg. Det kan till exempel vara svårt att dra ett streck från en röd till en grön boll. Det är därför viktigt att hitta sätt att förenkla för barnet och istället låta olika former representera olika färger, till exempel kan en cirkel representera rött och en triangel grönt.

Trafikljus är något som barn som är färgblinda vanligtvis kan lära sig. Istället för att prata om den röda färgen lär man barnet vad den färg som är överst respektive underst representerar.

Det är också viktigt att prata om färgblindheten på ett naturligt sätt. Ett barn kan lätt bli frustrerat när det märker att det inte kan skilja på vissa färger så som andra barn gör. Förklara att det inte är något farligt och att det inte är något fel på barnet.

Om barnet går i förskola, är det bra att berätta för personalen. På så sätt kan de anpassa aktiviteter och lekar för barnet och göra vardagen lättare och undvika situationer där barnet känner sig frustrerat eller annorlunda.

När kan Min Doktor hjälpa?

Om du misstänker att ditt barn har färgblindhet och behöver konsultera vården, bör du kontakta den fysiska vården eller en optiker.

Publicerad:

2022-03-08

Senast uppdaterad:

2023-07-18

Faktagranskad av:

Staffan Jannesson Billing, Specialistläkare inom gynekologi och obstetrik, Min Doktor