Ringorm och hårbottensvamp

Allmänt om infektion med trådsvamp

Det finns flera olika slags trådsvampar och olika arter föredrar olika miljöer - vissa av trådsvamparna förekommer främst hos människor, andra trivs bäst hos djur eller i jord. Till skillnad från jästsvampar ingår trådsvampar normalt inte i människors hudflora. Det innebär att du inte kan få ringorm eller hårbottensvamp om du inte har utsatts för smitta.

Trådsvampar, eller dermatofyter som de kallas med en medicinsk term, livnär sig på hornämne. Hornämne finns i hud, naglar och hår. Svamparnas aktivitet retar immunförsvaret och leder till att huden blir inflammerad. Förutom ringorm (tinea corporis på läkarspråk) och hårbottensvamp (tinea capitis) kan trådsvampar även orsaka nagelsvamp, fotsvamp och ljumsksvamp.

Hur smittar ringorm och hårbottensvamp?

Det är en utbredd missuppfattning att människor vanligtvis får ringorm genom smitta från husdjur. Tvärtom är 4 av 5 trådsvampsinfektioner orsakade av Trichophyton rubrum, en svampart som framför allt förekommer hos människor. Trichophyton rubrum har svårt att smitta till och från husdjur. Däremot finns det andra svamparter som både kan smitta mellan djur och människor, och från människa till människa. Ringorm kan bland annat finnas hos katter, marsvin, kaniner, hästar, nötkreatur och hundar. Det är inte alltid som smittade djur visar några symptom, men ofta får de en eller flera hårlösa fläckar, där huden är fjällande och lite röd. Klåda förekommer också, men det är inte ett typiskt symptom hos djur.

De vanligaste smittvägarna för ringorm och hårbottensvamp är:

• Direkt kontakt med en smittad person, till exempel i samband med brottning och andra kontaktsporter.

• Direkt kontakt med ett smittat djur.

• Indirekt kontakt via föremål och ytor som förorenats av hudpartiklar från en smittad. Det kan exempelvis vara sängkläder, handdukar, sportutrustning, hårborstar eller huvudbonader.

Vilka är symptomen?

Inkubationstiden för ringorm och hårbottensvamp är vanligen 1 till 2 veckor. Symptomen varierar beroende på hur länge infektionen har pågått:

• I ett tidigt skede ses enstaka runda eller ovala hudutslag, där huden blir lite upphöjd, röd och flagnande.

• Efterhand växer utslagen och kan bli fler till antalet. Huden i mitten av utslagen blir blek, medan kanten förblir rodnad.

• Klåda är vanligt.

• Vid hårbottensvamp kan hårstrån i det drabbade området brytas av, vilket ger upphov till kala fläckar.

Undersökning och behandling

Ofta ställs diagnosen kliniskt, det vill säga utifrån symptomen, men för att ställa en säker diagnos behöver man påvisa trådsvamp i prover tagna från den förändrade vävnaden.

Ringorm brukar gå över med lokalbehandling med svampdödande medel. Ibland behövs läkemedel som tas via munnen. Hårbottensvamp brukar behandlas med svampdödande läkemedel i kapsel- eller tablettform.

När bör jag söka vård?

Infektion med trådsvamp brukar inte gå över av sig själv. Om du misstänker att du kan ha ringorm eller hårbottensvamp bör du kontakta sjukvården för bedömning och behandling.

Vad kan jag göra själv?

För att förebygga att bli smittad av trådsvamp bör du se till att undvika nära eller indirekt kontakt med någon som har symptom på ringorm eller hårbottensvamp:

• Låt bli att använda samma hårborste, huvudbonad eller handduk.

• Tvätta förorenade textilier, som sängkläder och handdukar, i minst 60 grader.

• Undvik att dela sportutrustning, som till exempel hjälm, med andra.

• Kontakta veterinär om du misstänker att ditt djur kan ha ringorm.

Du kan själv prova att behandla ringorm med receptfria läkemedel för utvärtes bruk. Om inte besvären har gått över inom 2 veckor bör du söka vård. I så fall kan den receptfria behandlingen innebära att din utredning försvåras, och att det tar längre tid att få rätt diagnos. Du bör inte försöka behandla hårbottensvamp på egen hand, eftersom det är svårt att få ett bra resultat med enbart utvärtes behandling.

Hur kan Min Doktor hjälpa?

Om du har fått runda, kliande utslag, fjällande hud, hårlösa fläckar eller andra symptom som kan bero på trådsvamp, är du välkommen att höra av dig till Min Doktor. Vi kan hjälpa dig med en bedömning och lämplig behandling, eller hänvisa dig till en fysisk mottagning om det behövs. 

Publicerad:

2023-09-12

Senast uppdaterad:

2024-01-22

Författare:

Boel Sandros, Medicinsk skribent, Min Doktor

Faktagranskad av:

Loreto Ferrada, Specialistläkare i dermatologi och venereologi, Min Doktor