Analfissur

Vad är analfissur?

Fissur är det latinska ordet för spricka. Analfissur betyder spricka i ändtarmsöppningen, och det är ett tillstånd som kan drabba både barn och vuxna. Sprickan är svår att se från utsidan, då den sitter i slemhinnan innanför analöppningen, men med tiden kan det utvecklas en liten, svullen hudflik ("portvaktstagg") utvändigt i anus.

Symptomen vid analspricka är smärta och lättare blödning, särskilt i samband med toalettbesök och en stund efteråt. Det är vanligt att smärtan orsakar ett kramptillstånd i ändtarmsmuskulaturen, vilket i sin tur förvärrar smärtan och fördröjer läkningen av sprickan. De flesta analfissurer går över av sig själva inom några veckor, men i en del fall blir besvären kroniska och behöver behandlas hos läkare.

Vad finns det för orsaker till analfissur?

Det här är de vanligaste orsakerna till sprickor i ändtarmsöppningen:

• Förstoppning, då hård avföring och krystande skadar slemhinnan

• Diarréer, särskilt om de är långvariga

• Analsex

• Förlossningsskada

• Inflammatorisk tarmsjukdom (Crohns sjukdom, ulcerös kolit)

När väl sprickan har uppkommit kan smärtan utlösa en muskelspasm i den inre ringmuskeln, en muskel som hjälper till att hålla ändtarmsöppningen stängd. Spasmen leder till att det gör ännu mer ont, och den kraftiga muskelsammandragningen gör att blodcirkulationen försämras. Då försvåras även läkningen av fissuren.

Vilka är symptomen vid analspricka?

I 9 fall av 10 är sprickan belägen rakt bakåt i anus, motsvarande klockan 6 på en urtavla. Annars sitter sprickan som regel i främre delen av anus (motsvarande klockan 12). Det är sällsynt att ha sprickor ut åt sidorna av anus, men det kan förekomma vid bland annat inflammatorisk tarmsjukdom.

Det kan vara svårt att själv avgöra om det finns en spricka, eftersom skadan sitter på insidan om slutmuskeln (analsfinktern). Vid kronisk analfissur brukar det dock bildas en hudflik i området, en portvaktstagg, som ser ut som en liten svullen hudutväxt. Analfissurer som inte har läkt inom 8 veckor räknas som kroniska.

Andra symptom är:

• Smärta som kan vara intensiv, särskilt när du har avföring och någon timme efteråt.

• Blod i avföringen eller på toalettpappret, men oftast inte mer än några droppar.

• Förstoppning och inpackad avföring, om smärtan medför att du undviker att gå på toaletten.

Hur går undersökningen till?

Vid läkarbesöket får du berätta om dina symptom och hur länge du har haft dem. Läkaren undersöker ändtarmsöppningen utvändigt och från insidan, med hjälp av ett instrument som kallas proktoskop. Då brukar först en lokalbedövande salva strykas på området, för att inte undersökningen ska orsaka obehag.

Ibland gör sprickan för ont för att läkaren ska kunna göra en tillräcklig undersökning. Då kan du antingen få påbörja en behandling för misstänkt analfissur och komma på återbesök när smärtan har lagt sig, eller så blir du remitterad till en specialistmottagning för undersökning av ändtarmen under narkos.

Behandling av analfissur

De flesta analsprickor läker av sig själva om de ges rätt förutsättningar. Det viktigaste är att se till att inte såret rivs upp på grund av förstoppning, samt att minska krampen i ändtarmsmuskulaturen med hjälp av till exempel lokalbedövande salva eller varma bad.

Om det inte går att få bukt med fissuren genom egenvård, blir nästa steg att använda receptbelagda läkemedel, oftast i form av salva som innehåller nitroglycerin eller liknande substanser. Syftet är öka blodgenomströmningen i området så att sprickan kan läka. Om det inte heller hjälper, kan det bli aktuellt att injicera botox, som förlamar muskulaturen och på så vis löser krampen i ändtarmsöppningen, eller att avlägsna analfissuren genom en operation. Både botoxinjektion och kirurgi kan i sällsynta fall leda till oönskade biverkningar i form av anal inkontinens.

När bör jag söka vård?

Om du har blod i avföringen i mer än några dagar, eller har blödning som kommer och går, bör du söka vård. Detsamma gäller om du har krampartade smärtor när du går på toaletten, och egenvård inte hjälper.

Vad kan jag göra själv?

Analfissur är ofta en följd av förstoppning. Du kan minska risken för förstoppning genom att äta en fiberrik kost, dricka tillräckligt (minst 1,5 liter vatten om dagen) och motionera. Det är särskilt viktigt att undvika hård mage om du tidigare har haft en analfissur, eftersom det då finns risk för att du får återkommande problem.

Du kan prova följande åtgärder för att lindra symptomen och främja läkning av sprickan:

• Undvik förstoppning såväl som diarré. Bulkmedel finns att köpa receptfritt på apoteket, och kan normalisera både lös och hård avföring.

• Stryk på en lokalbedövande, receptfri salva, som Xyloproct eller Scheriproct, ungefär 15 minuter innan du ska gå på toaletten. Lokalbedövningen gör att det svider mindre när du bajsar, och då minskar också risken för spasm.

• Ta värktabletter, till exempel Alvedon, om du har ont.

• Varma bad kan lindra smärtan och spasmen. Om du inte har något badkar, kan du sitta i en balja med varmt vatten eller använda en särskild bidéinsats som sätts över toaletten.

Hur kan Min Doktor hjälpa?

Välkommen att kontakta Min Doktor om du eller ditt barn har en misstänkt analfissur. Vi hjälper till med diagnos, råd för egenvård och annan behandling vid behov.

Publicerad:

2023-05-16

Senast uppdaterad:

2024-03-12

Författare:

Boel Sandros, Medicinsk skribent, Min Doktor

Faktagranskad av:

Hans Lindholm, Legitimerad läkare, Min Doktor