Ont i slidöppningen (vestibulit)

Vad är vestibulit och vulvodyni?

Vestibulit, eller provocerad vulvodyni, är namnet på ett långvarigt smärttillstånd i området runt slidöppningen. Smärtan beskrivs ofta som brännande eller svidande, och kan utlösas av att du till exempel för in en tampong eller har vaginalt samlag. Hos en mindre andel av de drabbade finns smärtan där hela tiden, eller kommer oprovocerat (spontan vulvodyni). Tillståndet kan uppträda hos kvinnor i alla åldrar, men är vanligast hos yngre.

Vad är skillnaden mellan vestibulit och vulvodyni?

Vulvodyni betyder smärta i vulva, och provocerad vulvodyni är detsamma som vulvasmärta som triggas av beröring (till exempel när du för in något i slidan). Det gamla namnet för provocerad vulvodyni är vestibulit. Det betyder inflammation i vestibulum, alltså området kring slidöppningen. Namnet är lite missvisande - forskning har visat att smärtan inte behöver vara orsakad av inflammation. Många gånger tros den bero på att nerverna i området blivit överkänsliga. Det är dock inte helt klarlagt hur vestibulit/vulvodyni uppkommer.

Var gör det ont?

Vestibulum är latin för förgård, och syftar på den del av vulva som finns innanför blygdläpparna, närmast slidan (vagina). I vestibulum finns urinrörsmynningen och slidöppningen. Vid vulvodyni kan hela vulva göra ont, eller bara området som är närmast slidöppningen (vestibulodyni). Du kan även ha en krampartad smärta inne i slidan, ett tillstånd som kallas slidkramp, eller vaginism. Ibland förekommer vulvodyni och vaginism samtidigt. En del med vulvodyni har dessutom obehag från urinröret.

Vad orsakar smärta i slidöppningen?

Det är fortfarande mycket som är okänt om vulvodyni och vestibulit. Troligen handlar det om flera olika tillstånd, som kan ha olika bakgrund. Studier har visat att kvinnor med vulvodyni har avvikande muskelaktivitet i bäckenbotten. Muskulaturen är spänd, försvagad och kan lätt hamna i ett krampliknande tillstånd (spasm). Smärttröskeln i bäckenbotten blir lägre, och området får försämrad blodcirkulation, vilket i sin tur leder till att smärtan förvärras.

Spända muskler påverkar också slidöppningen, som blir trång, snäv och gör att du upplever ökad friktion när något förs in i slidan. En tänkbar förklaring till de här förändringarna är att bäckenbottenmuskulaturen påverkas av smärta i vulvaslemhinnan. Vid undersökning av vävnadsprover har det också setts att kvinnor med vestibulit/vulvodyni har ett ökat antal nervtrådar (smärtreceptorer) i vestibulum.

Riskfaktorer för vestibulit/vulvodyni

Faktorer som kan öka risken för smärta i slidöppningen är bland annat sådant som orsakar smärta i slemhinnan, eller gör att slemhinnan blir tunn och irriterad. Det kan handla om:

• Återkommande svampinfektioner i underlivet. Att ofta använda receptfria medel mot svampinfektioner är också en viktig riskfaktor.

• Att ha vaginalt samlag utan att vara tillräckligt fuktig. Det kan både skada den känsliga slemhinnan och leda till att kroppen lär sig att sätta smärta i samband med samlag. Det medför att anspänningen och smärtkänsligheten ökar. Samma sak kan hända efter sexuella övergrepp.

• Infektion med HPV (humant papillomvirus) som bland annat kan orsaka kondylom, könsvårtor i slemhinnan. Lokalbehandling mot kondylom kan också medföra en ökad risk för att få vestibulit.

• Bakteriell vaginos, obalans i underlivets bakterieflora.

• Preventivmedel som innehåller hormoner, som p-piller eller hormonspiral, eftersom de kan göra att slemhinnan i underlivet blir tunnare.

• Irriterande och retande medel, till exempel hygienprodukter för underlivet. En del av dessa kan orsaka kontakteksem.

Dessutom ökar stress och oro risken för smärta i slidöppningen, då det leder till att bäckenmusklerna blir spända och att smärttröskeln blir lägre. Ledproblem i rygg, höfter eller bäcken kan också påverka bäckenbottenmuskulaturen negativt. Djup samlagssmärta, på grund av exempelvis endometrios, brukar också kunna orsaka spänningar i bäckenbotten.

Vilka är symptomen?

Vid vulvodyni har du ont i och runt slidöppningen. En del får besvär redan första gången något förs in i slidan, till exempel vid första samlaget eller första undersökningen hos gynekolog. De flesta får besvär senare, efter att de har varit sexuellt aktiva en tid.

Det typiska är att smärtan är provocerad - det vill säga triggas av något - och känsligheten varierar från person till person. Några kan exempelvis genomföra samlag men får ont efteråt, medan andra inte alls kan ha vaginalt sex. Hos vissa kan smärtan även utlösas av att cykla, rida eller av att bära trånga byxor.

Symptom vid vestibulit och vulvodyni:

• Smärta som kan svida, bränna, irritera eller kännas som ett knivhugg.

• Smärtan utlöses av att något förs in i, eller trycks mot, slidan och vulva. Smärtan kan sedan hålla i sig i upp till ett par dagar.

• Problemen pågår i minst 3 månader.

• Du kan ha rodnad slemhinna runt slidöppningen, men behöver inte ha det.

• Du kan även ha smärta i slidan, vaginism, eller sveda och smärta i urinvägarna, som kan förväxlas med urinvägsinfektion.

Klåda är inte ett symptom på vestibulit, utan tyder snarare på torra slemhinnor eller svamp i underlivet. 

Många som har ont i slidöppningen har ångest, depression och nedsatt livskvalitet. Stress, oro och ångest medför att du blir mer smärtkänslig, och det kan leda dig in i en ond cirkel av smärta och psykisk anspänning.

Undersökning

Diagnosen provocerad vulvodyni är en uteslutningsdiagnos. Det betyder att andra möjliga orsaker till symptomen först måste utredas. Det görs som regel hos en gynekolog, som undersöker underlivet utvändigt och inuti med hjälp av särskilda instrument. Först kontrolleras din smärtkänslighet med hjälp av försiktig beröring med en fuktad bomullspinne. Om smärtan är så svår att du inte kan bli undersökt kan du få en remiss till en särskild vulvamottagning.

I samband med undersökningen kan prover tas för bakterieodling och svampodling. I vissa fall tas vävnadsprov för undersökning i mikroskop. När infektioner, hudinflammationer och andra sjukdomar har uteslutits ställs diagnosen vestibulit/provocerad vulvodyni.

Behandling

Behandlingen anpassas utifrån hur svåra besvären är. Den består ofta av en kombination av olika åtgärder:

• Fysioterapi för att stärka bäckenbottenmuskulaturen och lära dig hur du slappnar av i bäckenbotten.

• Psykosocial terapi som KBT eller mindfulness för att hjälpa dig hantera stress, spänningstillstånd, oro och ångest.

• Smärtstillande salva eller lokalbedövande salva.

• Injektioner med botox i bäckenbottenmuskulaturen. Botox förlamar muskeln så att den slappnar av.

• Att operera bort den smärtande vävnaden.

Vad kan jag göra själv?

Om du nyligen har fått ont i och runt slidan kan du prova med egenvård, men om tillståndet inte förbättrats inom ett par veckor bör du kontakta vården. Här är våra bästa tips för hur du kan få bukt med tillfällig smärta i underlivet:

• Om du får ont av att använda tampong eller menskopp kan du gå över till binda.

• Avstå från att tvätta med tvål i underlivet. Skölj hellre med ljummet vatten, eller använd tvättolja. Undvik överdrivet tvättande, eftersom vatten torkar ut slemhinnorna.

• Avstå från slidsamlag så länge besvären varar.

• Smörj försiktigt in slemhinnan med fet salva eller oparfymerad babyolja.

• Prova avslappningsövningar som meditation, mindfulness eller medicinsk yoga.

• Använd inte receptfria läkemedel mot svamp utan att först rådgöra med läkare.

• Sluta eventuellt med preventivmedel som innehåller hormoner.

När bör jag söka vård?

Om du har tecken på vestibulit bör du inte dröja med att söka vård. Ju tidigare du får rätt behandling, desto bättre är prognosen för att du ska bli helt bra. Du kan till exempel kontakta vårdcentralen, en gynekologmottagning eller ungdomsmottagning.

Hur kan Min Doktor hjälpa?

Du är välkommen att vända dig till Min Doktor om du har smärta i underlivet. Hos oss kan du få en första bedömning samt råd för egenvård. Du kan även få digital behandling av fysioterapeut, om du behöver stärka din bäckenbotten. Om vi anser att du behöver utredas för vestibulit kommer vi att hänvisa dig till en fysisk mottagning.

Publicerad:

2023-01-30

Senast uppdaterad:

2024-01-22

Författare:

Boel Sandros, Medicinsk skribent, Min Doktor

Faktagranskad av:

Therese Sok, Legitimerad barnmorska, Min Doktor