Priapism

Vad är priapism?

Priapism är ett tillstånd av långvarig erektion utan sexuell stimulans. Erektionen kan ha kommit spontant utan att du varit sexuellt upphetsad, eller finnas kvar en lång tid efter att du har varit sexuellt upphetsad. Tidsgränsen för när en långvarig erektion kallas för priapism brukar sättas till 4 timmar. Priapism kan ha många olika orsaker, däribland blodsjukdom, läkemedelsbehandling, droganvändning och fysiskt våld mot penis. 

Två typer av priapism

Det är viktigt att avgöra om priapism är förknippat med syrebrist (ischemi) eller inte. Ischemisk priapism är smärtsamt. Syrebristen leder efterhand till vävnadsskada och kronisk erektil dysfunktion om inte tillståndet behandlas. Priapism som inte är ischemisk brukar inte göra ont och får vanligtvis inga allvarliga konsekvenser. 

• Ischemisk priapism, lågflödespriapism. Den här sortens priapism beror på att avflödet av blod från penis är blockerat. Vid en erektion slappnar musklerna i penisens svällkroppar av och blir fyllda med blod, medan blodådrorna (venerna) som för bort blodet från penis blir avsmalnade, så att blodet hålls kvar. Allt det här sker genom ett samspel mellan nervsignaler, kemiska substanser, blodkärl och muskler.
  
  Vid ischemisk priapism är venerna som blodet ska föras bort genom för trånga eller blockerade. Det leder till en fördämning i svällkropparna, och gör att de inte kan ta emot nytt syrerikt blod.

• Icke-ischemisk priapism, högflödespriapism. Vid detta tillstånd har tillförseln av blod blivit onormalt stor, men avflödet av blod fungerar som det ska. Det betyder att det syrerika artärblodet fyller upp svällkropparna, men det blir inte uppdämt. Därmed uppstår ingen syrebrist, och det är inte risk för att svällkropparna ska ta skada. 

Det finns en sorts priapism som kallas för kronisk återkommande. Då får du vid upprepade tillfällen oönskade och ömmande erektioner, ofta nattetid. Den här sortens priapism kan hos en del utvecklas till ischemisk priapism. 

Vad är orsakerna till priapism?

Ischemisk priapism kan bland annat orsakas av:

• Ärftliga blodsjukdomar som sicklecellsanemi och thalassemi.

• Läkemedel som psykofarmaka, blodförtunnande medel, hormoner och medel för injektionsbehandling av erektil dysfunktion.

• Droger som till exempel kokain och cannabis. 

• Alkohol. 

I sällsynta fall uppträder ischemisk priapism vid andra tillstånd, exempelvis gikt, amyloidos, leukemi, ryggmärgsskada och förgiftning.

Icke-ischemisk priapism beror på att det har blivit ökat blodflöde i en artär som försörjer svällkropparna med blod. Det beror i de flesta fall på att artären har blivit skadad, till exempel vid en trafikolycka. Ibland kan även en retning eller skada i centrala nervsystemet leda till icke-ischemisk priapism. 

Vilka är symptomen vid priapism?

Det är framför allt män mellan 20 och 50 år som drabbas, men priapism som beror på sjukdomen sicklecellsanemi ses ibland även hos barn. 

Gemensamt för ischemisk och icke-ischemisk priapism är att du har en oönskad, långvarig erektion, utan att vara sexuellt upphetsad eller stimulerad. Enligt definitionen ska erektionen ha kvarstått i minst 4 timmar. Därutöver skiljer sig symptomen åt mellan de två typerna. 

Symptom vid ischemisk priapism: 

• Svällkropparna på sidorna av penis (penisskaftet) är hårda och ömma.

• Ollonet är i de flesta fall mjukt/opåverkat. 

• Smärtan ökar allteftersom.

Symptom vid icke-ischemisk priapism:

• Erektionen är oftast inte helt styv.

• Erektionen gör inte ont. 

• Om tillståndet har uppkommit efter ett hårt slag mot penis eller bäcken kan du ha ömhet och blåmärken i området.

Undersökning och behandling

Det är viktigt att avgöra vilken typ av priapism du har, eftersom lågflödespriapism (ischemisk) måste åtgärdas så snart som möjligt. 

Informera läkaren om hur länge du har haft erektion, om du har tagit några droger, står på någon läkemedelsbehandling, har en kronisk sjukdom, eller nyligen har utsatts för kraftigt våld mot bäcken eller penis. Läkaren gör därefter en fysisk undersökning av penis och bäcken. Ofta görs även en ultraljudsundersökning, för att bland annat studera blodflödet i vävnaderna. 

I de flesta fall är priapism ischemiskt. Om det inte går att få ner erektionen genom kyla, kompression eller fysisk aktivitet, måste blodet tömmas från svällkropparna med hjälp av en kanyl. Ett sätt att skilja ischemisk från icke-ischemisk priapism är att analysera det blod som tas ut från svällkroppen. Om blodet har låg syrehalt och lågt pH-värde talar det för ischemi. 

Före ingreppet injiceras lokalbedövande medel vid penisroten. Därefter töms svällkropparna på blod och i en del fall ges även läkemedel som får blodkärlen att dra ihop sig. Den här behandlingen brukar hjälpa de flesta med priapism, men i vissa fall behövs kirurgi. Vid en operation avleds blodet från svällkropparna till andra blodkärl i penis genom en så kallad shunt. 

Om du har icke-ischemisk priapism kan det bli aktuellt med en operation för att täppa till det skadade blodkärlet. Den här typen av priapism kan även gå över av sig själv, men det kan ta lång tid. 

När bör jag söka vård?

Om du har stånd som inte går ner inom 4 timmar behöver du söka vård akut. De flesta fall av priapism är förknippade med syrebrist och kan leda till permanenta skador om du inte får behandling.

Vad kan jag göra själv?

Om du har långvarigt eller ofrivilligt stånd kan du prova dessa knep för att dämpa det: 

• Genom fysisk ansträngning, som till exempel att ta en löprunda eller springa i trappor. 

• Genom att kyla ner penisen och området bakom pungen, med till exempel isbitar inlindade i en handduk eller ett kallt bad. 

• Genom att krama om/massera penisen med handen.

Om du inte får snabbt resultat av de här åtgärderna, och du har haft erektion i minst 4 timmar, ska du uppsöka vården. 

Hur kan Min Doktor hjälpa?

Om du har frågor gällande långvarig, ofrivillig erektion som har varat i mindre än 4 timmar, kan du vända dig till Min Doktor för en första bedömning. Vi kan också ge dig råd om du återkommande har besvär med erektioner som uppkommer utan anledning. Om det behövs kommer du att bli hänvisad vidare till en fysisk mottagning.

Publicerad:

2023-02-16

Senast uppdaterad:

2024-03-12

Författare:

Boel Sandros, Medicinsk skribent, Min Doktor

Faktagranskad av:

Hans Lindholm, Legitimerad läkare, Min Doktor