Allergi och överkänslighet

Allmänt om allergier och överkänslighet

Överkänslighet innebär att kroppen reagerar på sådant som inte är skadligt. Allergi är en form av överkänslighet som beror på att immunförsvaret reagerar felaktigt på ofarliga ämnen. Det finns dessutom överkänslighet som är icke-allergisk, till exempel doftöverkänslighet. Födoämnesintolerans (exempelvis laktosintolerans) är ett annat tillstånd som inte har med allergi att göra.

Den allergiska reaktionen

När du är allergisk uppfattar ditt immunförsvar felaktigt ett främmande ämne som ett hot. Ämnen som utlöser en allergisk reaktion kallas för allergener, och de utgörs i de allra flesta fall av olika proteiner.

En allergi utvecklas i två steg: det första steget är sensibilisering. När du exponeras för ett ämne som kroppen misstar för ett hot (till exempel björkpollen), bildas speciella antikroppar, IgE-antikroppar, mot det ämnet. IgE-antikropparna sätter sig på ytan av särskilda celler i immunförsvaret.

Nästa gång du utsätts för samma allergen kommer IgE-antikropparna att binda till sig de allergena partiklarna. Om antalet bindningar är tillräckligt stort, triggas en reaktion i cellerna som antikropparna sitter på, och flera olika kemiska substanser frisätts. En av dessa substanser är histamin, ett ämne som ligger bakom många av symptomen vid allergi. Den här reaktionen kallas med en annan term för typ I-överkänslighetsreaktion. Vid typ I-överkänslighet brukar reaktionen märkas inom en halvtimme eller någon timme, men det förekommer också att symptom dröjer sig kvar eller att de uppträder flera timmar senare.

Omkring 30 till 40 procent av Sveriges befolkning uppskattas ha någon form av allergi. Ännu fler är sensibiliserade – de har alltså bildat IgE-antikroppar, men inte utvecklat allergi.

De flesta blir allergiska som barn, men en del allergier kan komma i vuxen ålder, som till exempel skaldjursallergi eller biallergi. En del av allergierna hos barn brukar gå över när barnet blir äldre. Exempelvis är mjölk- och äggallergi ovanligt hos barn som har kommit upp i skolåldern.

Några av de vanligaste allergierna är:

• Pollenallergi

• Pälsdjursallergi

• Kvalsterallergi

• Matallergi (till exempel mot jordnötter, mjölkprotein eller skaldjur)

• Insektsallergi (främst mot bistick och getingstick)

Kontaktallergi är en form av allergi som inte märks förrän långt efter att du utsatts för allergenet. Detta kallas för en fördröjd allergisk reaktion, och den orsakas av typ IV-överkänslighet. Reaktionen beror inte på IgE-antikroppar utan uppkommer genom andra mekanismer i immunförsvaret. Nickelallergi är ett exempel på den här sortens reaktion.

Annan överkänslighet

Doftöverkänslighet kan ge upphov till symptom som liknar dem vid astma och allergi. Det kan till exempel orsaka snuva, stickningar i näsan och ögonen, samt irritation i halsen. Reaktionen beror på att nerverna i de här organen har blivit överretliga, och har ingenting med immunförsvaret att göra. Även om besvären kan påminna om astma sker inte samma påverkan på luftrören, och luftvägarna blir inte blockerade. (Hos en astmatiker kan dock starka dofter utlösa ett astmaanfall.)

Läkemedelsöverkänslighet kan också orsaka allergiliknande besvär utan att immunförsvaret är inblandat. Överkänslighet mot antiinflammatoriska läkemedel kan till exempel yttra sig med nässelutslag, eller utlösa astmaanfall hos en person med astma.

Födoämnesintolerans

Vid födoämnesintolerans har du nedsatt förmåga att bryta ner vanliga ämnen i livsmedel. Då kan du som regel tåla mindre mängder av ämnet, men får symptom om du äter mycket. Vid laktosintolerans får du magbesvär om du får i dig för mycket mjölksocker. Glutenintolerans är egentligen inte en matintolerans, utan en autoimmun sjukdom som innebär att immunförsvaret angriper kroppens egna vävnader om du äter gluten.

Vad beror allergi på?

Forskningen kring allergi har gjort stora framsteg, men det är fortfarande inte helt klarlagt varför allergi uppkommer. Sannolikt är det flera olika faktorer som samverkar, däribland ärftlighet, kost, infektioner och uppväxtmiljö. Faktorer som kan minska risken för allergi har också identifierats, som till exempel:

• Att tidigt utsättas för olika bakterier, virus och parasiter, eftersom det kan hjälpa immunförsvaret att utvecklas och fungera normalt.

• Att tidigt ha kontakt med sällskapsdjur eller växa upp i lantbruksmiljö. Detta gäller dock inte barn som redan har blivit allergiska.

Symptom vid allergi och överkänslighet

Symptomen vid en allergisk reaktion kan komma inom några minuter eller dröja ett antal timmar. Svåra allergiska reaktioner utvecklas vanligtvis snabbt, som regel inom en timme. Allergiskt eksem som beror på kontaktallergi kan komma senare, upp till 3 dygn efter att du exponerats för ämnet.

Vilka besvär du får kan variera beroende på vilken allergi du har – om du är allergisk mot partiklar som finns i luften får du som regel luftvägsbesvär, och en födoämnesallergiker får vanligen symptom från munnen. Det går inte alltid att säga säkert vad du är allergisk mot enbart utifrån symptomen. Till exempel kan en pollenallergiker som har korsallergi få symptom från både luftvägarna och magen, medan matallergiker kan ha såväl magbesvär som hudsymptom.

Symptom som brukar förekomma vid allergi är:

• Klåda och stickningar i näsan

• Vattnig snuva

• Kliande, röda ögon

• Irritation i halsen

• Astma

• Illamående, diarré

• Svullnad kring läppar och svalg

• Hudutslag, eksem

• Klåda i huden

• Nässelutslag

• Allergisk (anafylaktisk) chock

Observera att feber inte är ett symptom vid allergi.

Överkänslighet och intolerans kan också orsaka flera av symptomen ovan. Vid icke-allergisk överkänslighet brukar det inte finnas risk för svårare reaktioner, som astma eller anafylaktisk chock, men undantag finns. En person som redan har astma kan få ett astmaanfall som en reaktion på läkemedel eller dofter. Det förekommer även att läkemedelsöverkänslighet leder till anafylaktisk chock.

Undersökning

Hos läkaren får du berätta om vilka symptom du har, hur länge du har haft dem, om dina besvär varierar över året samt om du har någon misstanke om vad som utlöser dem. Läkaren undersöker dina luftvägar, lungor, ögon och eventuella hudutslag. Diagnosen allergi kan ofta ställas utifrån symptom och sjukdomshistoria, efter att andra möjliga orsaker till besvären har uteslutits, men i vissa fall kan det bli aktuellt med en större allergiutredning.

Allergiutredning

Målet med en allergiutredning är att ta reda på om du är allergisk och i så fall mot vad. Det finns flera olika metoder för att utreda allergi:

• Blodprov. I blodprov går det att mäta nivåerna av IgE-antikroppar, både totala mängden och antikroppar mot specifika allergen. Om du har förhöjda nivåer av IgE-antikroppar, tyder det på att du är sensibiliserad.

• Pricktest. Ett pricktest går ut på att små droppar med olika allergener läggs på huden på underarmen. Därefter "prickas" huden vid varje droppe med en vass nål (lansett). Om du är allergisk, brukar det bli rött och lite svullet runt pricken inom 15 minuter.

• Intradermaltest. Ett intradermaltest påminner om pricktest, men allergenerna injiceras istället med en kanyl in i de översta hudlagren. Genom att injicera olika koncentrationer av allergen går det att bedöma hur stark den allergiska reaktionen är.

• Lapptest används för att utreda kontaktallergi. Då läggs allergen på huden och täcks med plåster som får sitta kvar i 48 timmar. Ett par dagar senare kontrolleras huden. Om du då har fått eksem i området, talar det för allergi.

• Elimination. Vid misstanke om födoämnesallergi görs ibland elimination. Det går ut på att du ska utesluta ett visst livsmedel under en tid för att se om dina symptom minskar. Ibland får du utesluta flera olika födoämnen, men oftast inte mer än ett i taget.

• Provokation innebär att du utsätts för ett misstänkt allergen under kontrollerade former, under uppsikt av sjukvårdspersonal.

Behandling

Allergi behandlas först och främst med att undvika exponering för allergenet. Om du är allergisk mot katter, bör du inte ha katt i hemmet, och är du födoämnesallergiker, ska du inte äta det livsmedel du reagerar på.

En del ämnen är svåra att undvika helt, som pollen och kvalster, och då kan medicinering behövas. I första hand används antihistaminer, som blockerar histamin och dess effekter. Kortison verkar hämmande på immunförsvaret och används ofta för lokalbehandling och vid lite svårare allergier.

Om det finns en risk för att du ska exponeras för något som orsakar en anafylaktisk chock, till exempel bistick, kan du få bära med dig en adrenalinpenna. Den är avsedd att användas som en första akutbehandling om du blir utsatt för ämnet.

Allergen immunterapi, AIT

Allergen immunterapi kallas även för hyposensibilisering eller allergivaccinering. Den här behandlingen syftar till att minska kroppens känslighet för ett allergen. Behandlingen pågår under lång tid, vanligen mellan 3 och 5 år. Den kan exempelvis bli aktuell för personer som riskerar att utveckla astma eller som löper risk för att drabbas av anafylaktisk chock efter insektsstick. Effekten av AIT varierar från person till person, men i de flesta fall minskar både symptomen och behovet av medicinering.

Behandlingen ges antingen i form av injektioner eller som tabletter som får smälta under tungan. Tabletterna tas dagligen under hela behandlingsperioden. Injektionerna ges i början med täta intervaller och de innehåller då små mängder allergen. Dosen trappas gradvis upp, samtidigt som intervallet mellan injektionerna blir längre. I underhållsfasen brukar injektionerna ges var 6:e till 8:e vecka.

När bör jag söka vård?

Vid en svårare allergisk reaktion ska du söka vård akut. Ring 112 om någon får:

• Andningssvårigheter

• Hjärtklappning, tryck över bröstet

• Svullnad i svalget

• Blodtrycksfall, kollaps

Om du besväras av symptom som kan bero på allergi, och som inte går över med egenvård, bör du boka en tid på vårdcentralen. Detsamma gäller om du märker av irritation i halsen, kliande hudutslag eller svullna läppar.

Vad kan jag göra själv?

Många med mildare allergier, som pollenallergi, brukar kunna hantera symptomen genom att undvika exponering för ämnet så gott det går, och genom att använda receptfria läkemedel. Om du planerar att söka vård för din allergi, är det bra om du kan föra dagbok över besvären och vad som eventuellt utlöser dem. Det ger läkaren viktig information inför den fortsatta utredningen. 

Hur kan Min Doktor hjälpa?

Välkommen att kontakta Min Doktor med frågor som rör allergi och överkänslighet. Vi hjälper dig att reda ut vad dina besvär beror på och ger dig råd om lämplig behandling. Om du redan vet om att du är allergisk, kan vi hjälpa dig med recept på allergimedicin.

Publicerad:

2022-03-08

Senast uppdaterad:

2024-03-12

Författare:

Boel Sandros, Medicinsk skribent, Min Doktor

Faktagranskad av:

Hans Lindholm, Legitimerad läkare, Min Doktor