Författare:
Boel Sandros, medicinsk skribent, Min Doktor
Prostatan är en körtel som har till uppgift att producera sädesvätska. Den är belägen mellan penis och urinblåsan, och omsluter urinröret. Vid godartad prostataförstoring ökar körteln i storlek, och kan påverka urinrörets och urinblåsans funktion.
Prostatan är en del av de manliga könsorganen och sitter i höjd med övergången mellan urinblåsa och urinrör. Prostatavävnaden utgörs av körtlar, som bildar ett sekret som ingår i sädesvätskan. Vid godartad prostataförstoring ökar körtelvävnaden i mängd. Tillväxten är i sig inte farlig, men om prostatan börjar trycka på urinröret kan blåstömningen påverkas. Många har inga besvär av prostataförstoringen, dock får en del med tiden symptom som urinträngningar (att behöva kissa oftare), svårigheter att tömma urinblåsan helt, eller urinläckage.
Godartad prostataförstoring kallas med en medicinsk term för benign prostatahyperplasi (BPH). Tillståndet är mycket vanligt med stigande ålder - det beräknas att hälften av alla män över 50 år, och 90 procent av männen över 80 år, är drabbade. BPH är inte en elakartad förändring och innebär inte någon ökad risk för prostatacancer.
Det är inte helt klarlagt varför godartad prostataförstoring uppkommer. Några riskfaktorer har identifierats, däribland förändringar i nivåerna av olika könshormoner. Testosteron och andra manliga könshormoner är nödvändiga för att prostatan ska utvecklas under fostertiden och i puberteten, men BPH brukar uppträda i en ålder då många mäns testosteronnivåer är på väg nedåt. Däremot skulle en ökad mängd DHT (dihydrotestosteron, ett hormon som bildas ur testosteron) kunna vara en bidragande orsak till förstorad prostata, men det är i sig inte tillräckligt.
Den viktigaste kända riskfaktorn för BPH är hög ålder. Det verkar också som att det kan finnas ärftliga faktorer, då godartad prostataförstoring är vanligare inom vissa familjer.
Den förstorade prostatakörteln kan klämma åt om urinröret och försvåra urinering. Normalt sker blåstömning genom att flera olika muskler samverkar - ringmusklerna vid urinblåsans och urinrörets mynningar slappnar av, medan blåsväggens muskler drar ihop sig för att blåsan ska tömmas.
Ett ihopklämt urinrör utgör ett hinder. Det leder både till att det är svårt att komma igång att kissa, att strålen blir smal eller avbruten, och att urinblåsans muskulatur behöver arbeta mot ett ökat motstånd. Muskulaturen blir med tiden förtjockad och det är vanligt blåsan blir överaktiv. Då kan du känna dig kissnödig ofta, trots att urinblåsan inte har så mycket innehåll. Efterhand kan blåsväggens muskulatur bli uttänjd, så att den har svårare att dra ihop sig helt. Urin kan då bli stående, och utgöra en grogrund för bakterier. Det innebär en ökad risk för urinvägsinfektion och blåskatarr. Blåsan kan även rinna över, vilket leder till urinläckage. Många upplever att de har bråttom att hinna till toaletten.
I värsta fall kan urinvägsbesvären leda till svårare komplikationer, som urinstopp (då du inte kan kissa alls) eller att en infektion i urinblåsan sprider sig till njurarna. I båda fallen blir njurarna påverkade, och det är viktigt att du kommer under vård.
En godartad prostataförstoring behöver inte orsaka några problem alls. Uppskattningsvis 2/3-delar av alla 50-åringar som har BPH känner inte av några symptom. Med tiden är det dock allt fler som får besvär, och då rör det sig om olika symptom från urinvägarna. Det kan till exempel vara:
Täta urinträngningar.
Urinträngningar nattetid.
Svårighet att komma igång att kissa.
En stråle som är svag eller avbruten.
Läckage av urindroppar efter urinering och vid andra tillfällen.
Normalt har du inte ont i prostatan, men om prostataförstoringen har lett till komplikationer i urinvägarna kan det vara förenat med smärta. Då har du som regel upplevt andra symptom innan.
Obs - om du inte kan kissa alls behöver du söka vård akut.
En förstorad prostata behöver undersökas av läkare. Då görs först en klinisk undersökning och därefter känner läkaren försiktigt på prostatan. Du får lämna urinprov för olika analyser, och blodprov för att ta reda på hur njurarna mår. Andra undersökningar som kan bli aktuella, beroende på din sjukdomshistoria och vad undersökningarna visar, är bland annat ultraljudsundersökning och biopsitagning (vävnadsprov).
Godartad prostataförstoring som inte orsakar några besvär behöver inte behandlas. Om den förstorade prostatan ger påverkan på urinvägarna kan du få behandling med läkemedel. Det finns olika mediciner med olika verkningsmekanism. En del får prostatan att minska i storlek, andra har effekt på den icke-viljestyrda muskulaturen i urinvägar och prostata. Vissa mediciner ger symptomlindring inom någon dag, andra måste tas i upp till ett halvår innan de ger märkbara resultat. Ofta ges en kombination av olika typer av läkemedel.
Om medicinsk behandling inte räcker till finns flera andra behandlingsalternativ. Värmebehandling med exempelvis mikrovågor eller laser påverkar prostatans kontraktionsförmåga, och gör att trycket på urinröret lättar. Vid kirurgisk behandling kan delar av körtelvävnaden avlägsnas via urinröret, eller en större del opereras ut via blåsan.
Om du har fått komplikationer som urinstopp eller bakterieinfektion behandlas även dessa. Då kan du till exempel få en kateter i urinröret, eller antibiotikabehandling mot infektion.
Om du har svårt att kissa, tömma blåsan eller andra tecken på prostatabesvär, bör du kontakta vårdcentralen. Har du mycket svårt att kissa och samtidigt är öm i nedre delen av magen ska du söka vård akut.
De flesta män drabbas av förstorad prostata förr eller senare, och det finns ingen effektiv förebyggande åtgärd. Om du har symptom som kan bero på förstorad prostata bör du kontakta sjukvården. Tidigt insatt behandling kan minska risken för komplikationer och följdsjukdomar.
Hos Min Doktor kan du få en första läkarbedömning av dina besvär. Om du misstänks ha en förstorad prostata kommer du att hänvisas till en fysisk mottagning.
Min Doktor – trygg vård sedan 2013