Borderline (EIPS)

Vad är borderline/EIPS?

EIPS är en psykiatrisk diagnos som kännetecknas av en rad olika symptom, såsom snabba skiftningar i känslor och en snabbt ändrad uppfattning om tillvaron och andra människor. Svårigheterna som upplevs kan vara problem i relationer, vredesutbrott och rädslor för att bli övergiven. I många fall hanteras känslorna genom destruktiva handlingar såsom missbruk eller olika former av självskadebeteenden. 

Det har genom tiderna funnits olika benämningar för diagnosen. Idag känner många till det vid benämningen borderline personlighetssyndrom eller bara borderline, men inom vården används namnet emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS). Benämningen borderline har under åren blivit förenad med vissa fördomar och anses idag inte beskriva diagnosen fullt ut. Vi kommer därför hädanefter enbart använda oss av EIPS för att benämna diagnosen i denna text. 

Symptomen för EIPS visar sig vanligtvis i tonåren eller hos unga vuxna. Svårigheterna är ofta mer påtagliga i yngre ålder och lättar i många fall med åldern när personen hittat sätt att hantera sina känslor och relationer. Diagnostisering av EIPS görs i de flesta fall i vuxen ålder. 

Eftersom besvären förbättras för många i vuxen ålder, betyder det att diagnosen inte behöver vara bestående. 

Vanliga symptom på EIPS

Symptomen för EIPS är baserade på känslor, upplevelser och hanteringen av dessa. Ofta hanteras de starka känslorna med impulsivitet utefter det rådande känsloläget. Det kan handla om, men behöver inte vara begränsat till, känslor som exempelvis ilska, skam, rädsla, ensamhet, ångest eller sorg. Personen kan lätt missuppfattas av omgivningen som avvisande och känslokall utan att mena det. Symptomen varierar från person till person och med korta tidsintervaller. Följande symptom är vanliga för EIPS:

• Överhängande rädsla för att bli övergiven och separationsångest. Kan leda till ett ökat bekräftelsesökande och en övertolkning av signaler som kan tyda på att du kommer bli lämnad även om så inte är fallet. 

• Osäkerhet kring identitet och självbild med varierande självkänsla. Kan leda till en självbild som inte stämmer överens med omgivningens uppfattning. Tveksamheten kan resultera i att värderingar, åsikter och identiteten kan variera och påverkas mycket av omgivningen.

• En känsla av inre tomhet som kan kännas svår att förklara. Allt kan kännas värdelöst och utan mening.

• Intensiva känslor som snabbt skiftar mellan varandra. Du kan exempelvis gå från att må bra, till en djup nedstämdhet, utan att nyanserna mellan känslolägena uppfattas. För omgivningen kan det vara svårt att hänga med i de snabba svängningarna vilket ofta resulterar i missuppfattningar av den drabbades känslor och signaler. För den drabbade kan det ofta resultera i en känsla av skam.

• Instabila och intensiva relationer. Obalansen i känslorna kan skapa svårigheter i nära relationer. Personen med EIPS kan snabbt svänga från att värdera sin partner mycket högt till att tycka illa om sin partner, eller andra viktiga personer i hens omgivning. Ofta kan detta i kombination med rädslan att bli övergiven skapa svårigheter när det kommer till långvariga relationer.

• Stark ilska som kan yttra sig i vredesutbrott. Omgivningen kan ofta uppfatta denna ilska som överdriven i förhållande till situationen.

• Impulsivitet och självskadebeteende. Impulsiva och destruktiva handlingar är vanligt för personer med EIPS. Dessa handlingar görs i ett försök att dämpa ångest. Det kan resultera i ångestdämpning i form av missbruk eller andra former av självskadebeteende. Den ångestdämpande känslan är oftast kortvarig och följs av ångest och skam. Det är viktigt att söka hjälp om man ägnar sig åt självskadebeteenden. 

• Overklighetskänslor och misstänksamma föreställningar. EIPS kan innefatta perioder med känslor av att vara bortkopplad från sin egen person, vilket gör att det känns som att saker inte berör en själv. Dessa perioder kan röra sig om allt från några minuter till flera timmar. Det förekommer även känslor av att andra kan var ute efter en eller en misstänksamhet mot andra människor. 

• Återkommande självmordstankar. Starka känslor av hopplöshet och värdelöshet kan leda till tankar om att vilja avsluta sitt liv. Om dessa tankar är intensiva och/eller kvar under en längre period är det viktigt att söka hjälp.

Har du intensiva tankar, eller om du har planer, på att avsluta ditt liv ska du ringa 112 för akut hjälp. 

Är du man? 

Diagnosen är vanligare hos kvinnor, men det är för att diagnosen ofta missas hos många män och de kan istället få andra diagnoser. 

Är du man och känner igen dig i ovanstående symptombeskrivningar eller några av följande symptom kan det handla om EIPS: 

• Tvära känslokast, där du tvärt går från ett humör till ett annat 

• Stark svartsjuka riktat mot din partner 

• Explosiv aggressivitet där du har svårt att kontrollera dina beteenden och kan ta till verbalt eller fysiskt våld.

Om ovanstående stämmer in på dig, kan du ha EIPS och det är viktigt att du söker hjälp. 

Varför får man EIPS?
Det är inte helt klarlagt vad den bakomliggande orsaken till varför vissa utvecklar EIPS är. Ofta spelar faktorer som arv och miljö in. Det vill säga gener som man föds med kombinerat med hur uppväxten har sett ut. Personer med en nära genetisk släkting som har EIPS har en ökad risk att drabbas samtidigt som en svår uppväxt kan leda till en ökad sårbarhet. Det finns olika teorier kring varför vissa utvecklar EIPS, genom behandling kan vi få bättre förståelse kring diagnosen och orsakerna till den. 

Vad kan jag göra själv?

Att leva med EPIS kan medföra svårigheter för både den drabbade och för närstående personer. Men det finns vissa saker du kan göra själv för att må bättre och förenkla din hantering av känslor.

Här är några exempel på vad du kan göra för att försöka må bättre: 

• Sök behandling och följ det upplägg som är överenskommet.

• Skapa rutiner och utöva regelbunden fysisk aktivitet.

• Försöka att acceptera känsligheten som en del av dig själv.

• Undvik alkohol, droger och lugnande läkemedel.

• Öva på medveten närvaro.

• Prata med och finn stöd hos personer som skapar trygghet i din omgivning.

• Hitta nya sätt för att hantera känslor, gärna i en trygg miljö.

Utredning och undersökning av EIPS

Utredningen för att diagnostisera en person med EIPS är en heltäckande bedömning som oftast görs av en psykolog och av en läkare. Ibland är även andra som arbetar inom vården med på utredningen. Eftersom utredningarna kan göras olika på olika mottagningar så kan det vara bra att be behandlaren förklara hur det går till på just den mottagningen utredningen och behandlingen ska ske. 

För att ställa diagnosen görs en intervju där behandlaren ställer vissa frågor. Det kan även hända att du får fylla i ett formulär med olika svarsalternativ och berätta om dina upplevelser och symptom. Det går i de flesta fall bra att ha med sig en närstående som kan hjälpa att svara på frågorna eller finnas med som stöd. 

EIPS är ofta kombinerat med andra diagnoser, exempelvis depression och olika ångeststörningar, men även till exempel adhd, autism, bipolär sjukdom eller ätstörningar. Även dessa diagnoser, eller förslag på vidare utredning av andra diagnoser, kan komma fram i utredningen för EIPS. 

När diagnosen EIPS ställs kan det upplevas på olika sätt. Många känner en lättnad över att känna att de inte är ensamma och att få förklaringar till varför de haft vissa problem, men även andra känslor är vanligt. Det som är viktigast i att ställa en diagnos är att kunna ge rätt typ av behandling för svårigheterna som ofta kantar personens vardag och att skapa möjligheter för att i framtiden kunna leva ett bättre liv. 

När kan Min Doktor hjälpa?

Det finns inget test som kan utreda om du har EIPS. Om du misstänker att du har EIPS, kan Min Doktors psykologer hjälpa dig med första bedömning och eventuell stöd eller behandling i väntan på utredning och diagnostisering.

Det krävs en psykiatrisk utredning och fysisk undersökning för att fastställa diagnosen EIPS och därför kan vi på Min Doktor tyvärr inte hjälpa dig med utredning eller diagnostisering.

Publicerad:

2022-05-11

Senast uppdaterad:

2024-01-22

Faktagranskad av:

Olof Johansson, Legitimerad psykolog, Min Doktor