Författare:
Carl Cervin, medicinsk skribent, Min Doktor
Body Mass Index (BMI), kroppsmasseindex på svenska, är ett mått på förhållandet mellan kroppsvikt och längd. Ett för högt eller för lågt BMI-mått kan vara förknippat med hälsorisker. Du räknar ut BMI genom att dela vikten i kilo med längden i meter gånger längden i meter. För vuxna räknas ett BMI mellan 18,5 och 24,9 som normalvikt.
BMI är det mått som rekommenderas av Världshälsoorganisationen WHO för att uppskatta en persons näringsstatus och kroppshull. BMI-måttet beräknas genom att dela kroppsvikten i kilogram med längden i kvadrat (kg/m²).
Det finns ett tydligt samband mellan för högt BMI-mått och olika hälsorisker. Ett för lågt mått kan också leda till ohälsa.
BMI används inom sjukvården för att bedöma om en person har övervikt, obesitas eller en ohälsosamt låg kroppsvikt. BMI bedömer bara vikten. För att få en bild av hälsan i sin helhet behöver till exempel blodtrycket mätas och vissa blodprover tas.
BMI-måttet kan dock vara missvisande i vissa situationer, eftersom det inte tar hänsyn till ålder, kön eller kroppsbyggnad. En person som tränar mycket kan till exempel ha en stor andel muskelmassa, som gör att BMI-måttet blir högt utan att personen för den skull är överviktig. Omvänt kan en person med normalvikt ha ohälsosamt mycket kroppsfett utan att det avspeglas i BMI-måttet.
Därför kontrolleras ofta också midjemåttet. Ett alltför stort midjemått indikerar nämligen ett överskott av bukfett (det vill säga fett inne i magen), som är den skadligaste fettfördelningen i kroppen utifrån ett hälsoperspektiv. Läs mer om kontroll av midjemåttet.
Nej, samma BMI-gränser gäller för kvinnor och män. Skillnaden finns i gränserna för midjemått. Enligt 1177 ökar risken för ohälsa vid de här midjemåtten:
Kvinnor: 80 centimeter eller mer, och ytterligare vid 88 centimeter eller mer.
Män: 94 centimeter eller mer, och ytterligare vid 102 centimeter eller mer.
Du räknar ut ditt BMI-mått genom att ta din vikt (i kilogram) och dela den med din längd (i meter) i kvadrat:
BMI = vikt / (längd x längd)
Exempel 1: En person som väger 70 kilo och är 1,70 meter lång har ett BMI-mått på 70 / (1,70 x 1,70) = 24,2.
Exempel 2: En person som är 185 cm lång och väger 75 kg har ett BMI-mått på 75 / (1,85 x 1,85) = 21,9.
Uträkningen ger ett mått på förhållandet mellan kroppsvikt och längd, där ett värde mellan 18,5 och 24,9 klassas som normal kroppsvikt enligt WHO. Värdet är bara en indikation, inte en absolut sanning, eftersom BMI inte tar hänsyn till ålder, kön eller muskelmassa.
Gränsvärdena som anges nedan gäller för vuxna personer. Observera dock att BMI-måttet oftast behöver kompletteras med annan information för att ge en bra bild av din hälsa.
Att ha undervikt innebär att du väger mindre än du borde i förhållande till hur lång du är. Vid måttlig undervikt är hälsoriskerna låga, men det är troligtvis ändå bra om du ökar något i vikt.
Om ditt BMI-mått däremot är långt under 18, bör du söka hjälp, eftersom sådan undervikt bland annat kan leda till trötthet och blodbrist. Immunförsvaret riskerar också att försämras, så att du lättare drabbas av exempelvis förkylning eller influensa.
Om ditt BMI-mått ligger inom detta spann, har du troligtvis en hälsosam vikt.
Observera dock att även om ditt BMI-mått indikerar normalvikt, så kan det finnas en hälsorisk om du samtidigt har ett stort midjemått.
Att ha övervikt innebär att du väger mer än du borde i förhållande till din längd. Övervikt är ingen sjukdom, men kan påverka din hälsa negativt:
Ett BMI-mått mellan 25 och 27 innebär en måttlig hälsorisk och din hälsostatus påverkas i stor utsträckning av hur mycket du motionerar och rör på dig.
Om ditt BMI-mått är högre än 27, finns det risk för flera sjukdomar, till exempel diabetes typ 2, högt blodtryck, förhöjda blodfetter samt hjärt- och kärlsjukdomar.
Ett BMI-mått över 30 innebär obesitas och beskrivs av WHO som en kronisk sjukdom. Fetma kallas också obesitas, som betyder överflöd eller överflödighet.
Obesitas är ett allvarligt hälsotillstånd där kroppen har en större ansamling av överskottsfett jämfört med vid övervikt. Risken för att drabbas av andra sjukdomar, som exempelvis högt blodtryck, förhöjda blodfetter och diabetes typ 2, är följaktligen också högre än vid övervikt. Vid obesitas är det därför viktigt att gå ner i vikt. Läs mer om övervikt och fetma hos vuxna.
BMI kan också användas för att bedöma förhållandet mellan kroppsvikt och längd hos äldre personer samt hos barn och ungdomar, men då används andra referensvärden än de i BMI-tabellen ovan.
För personer över 50 år kan BMI-gränserna för övervikt och obesitas ligga högre än för yngre vuxna. Personer över 70 år bör till exempel ha lite högre BMI-mått (gärna över 22) för att räknas som normalviktiga. För den som är 70 år eller äldre förbättrar viktnedgång oftast inte hälsan, och det är viktigare att vikten inte ökar mer.
Gränsvärdena för övervikt, obesitas och undervikt är lägre för barn och ungdomar än för vuxna och varierar med ålder, kön och längdtillväxt. För barn och ungdomar mellan 2 och 18 år används därför isoBMI. Ditt barns längd och vikt mäts regelbundet på BVC och i elevhälsan, och dit kan du vända dig om du har frågor om ditt barns vikt. Läs mer om övervikt och fetma hos barn.
Det finns ett flertal hälsorisker som förknippas med ett högt BMI-mått. Några av de sjukdomstillstånd som är vanligare vid övervikt och obesitas jämfört med normalvikt är:
Hjärt- och kärlsjukdom
Stroke
Sömnapné och astma
Metabolt syndrom (förhöjda blodfetter, förhöjt blodsocker, förhöjt blodtryck och ökat bukomfång), som i sin tur ökar risken för diabetes typ 2, hjärt- och kärlsjukdom samt stroke
Fettlever eller gallstensbesvär
Artros och ledvärk
Vissa cancersjukdomar
Svårigheter att bli gravid, ökad risk för diabetes under graviditeten samt ökad risk f ör kejsarsnitt
Demens
Depression och ångest
Många sjukdomar beror på flera olika faktorer, såsom ärftlighet, miljö och levnadsvanor. Att gå ner i vikt tar därför inte bort risken för att drabbas av sjukdom helt och hållet, men kan avsevärt minska den – en viktnedgång på 5 till 15 procent kan till exempel ge goda hälsoeffekter, även om ditt BMI-mått fortsätter att vara för högt.
Om du har för lågt BMI-mått, kan du uppleva besvär och sjukdomstillstånd som beror på att kroppen saknar tillräckligt med näringsämnen för att upprätthålla din hälsa och ditt välbefinnande. Exempel på sådana besvär är:
Magsmärtor
Sömnproblem
Trötthet
Frusenhet och nedsatt kroppstemperatur
Yrsel och förvirring
Blodtrycksfall
Håravfall
Depression och nedstämdhet
Försämrat immunförsvar (till exempel i form av känslighet för infektioner)
Svårigheter att bli gravid
Benskörhet
Du rekommenderas att söka vård om du har eller misstänker att du har ett BMI-mått som är:
För högt: Du har övervikt eller obesitas och har svårt att nå normalvikt utan hjälp.
För lågt: Du har undervikt och har inte lyckats uppnå normalvikt trots att du har försökt på egen hand.
Är du orolig för ditt barns vikt kan du vända dig till BVC eller elevhälsan.
Övervikt, obesitas och ohälsosam undervikt innebär ökad risk för flera olika sjukdomstillstånd. Nedan följer ett par generella råd för hur du kan påverka ditt BMI-mått.
Fokusera på att äta näringsrik mat såsom frukt, grönsaker, fullkorn, magert protein och hälsosamma fetter. Undvik processad mat och sötsaker.
Ett normalt energiintag för en vuxen man mellan 25 och 50 år är ungefär 2 400 till 3 000 kilokalorier (kcal) per dag. Motsvarande för en vuxen kvinna är ungefär 1 900 till 2 400 kcal per dag, enligt Livsmedelsverket.
Fysisk aktivitet minskar risken för sjukdom. Det är dock viktigt att vara medveten om att alltför mycket träning kan leda till ett alltför lågt BMI-mått.
Folkhälsomyndigheten rekommenderar att vuxna rör sig minst 150–300 minuter i veckan på måttlig intensitet, till exempel rask promenad eller cykling, eller 75–150 minuter på hög intensitet. Muskelstärkande träning rekommenderas minst två dagar i veckan.
Sömnen är viktig för kroppens och hjärnans återhämtning. Vuxna behöver oftast 7–9 timmars sömn. Brist på sömn kan dessutom påverka ämnesomsättningen och aptitregleringen. Försök därför att hitta en regelbunden sömnrutin och undvik koffein och skärmtid före sänggåendet.
Stress kan leda till ökad aptit och viktuppgång. Att hantera stress på ett hälsosamt sätt, till exempel genom avslappningsmetoder som meditation, yoga och promenader, kan därför vara viktigt för att upprätthålla en hälsosam vikt.
Undvik alkohol, eftersom den innehåller kalorier och därmed kan leda till viktuppgång. Ett par burkar starköl kan ge lika mycket energi som en hel måltid, enligt Livsmedelsverket. Om du väljer att dricka alkohol, gör det med måtta.
Om du röker, överväg att sluta, eftersom rökning inte bara påverkar din hälsa negativt, utan också kan påverka din vikt.

För vuxna räknas ett BMI mellan 18,5 och 24,9 som normalvikt. Under 18,5 är undervikt, 25–29,9 är övervikt och 30 eller mer är obesitas.
BMI ger en fingervisning men inte hela bilden. Måttet skiljer inte mellan fett och muskler, och midjemåttet säger mer om hur mycket bukfett du har.
Bukfett är fett som sitter inne i magen. Det ger större risk för sjukdomar som diabetes typ 2 och hjärtinfarkt än fettet under huden. Du kan mäta midjan själv hemma med ett måttband.
För vuxna räknas BMI ut på samma sätt oavsett ålder. För barn och ungdomar mellan 2 och 18 år används i stället isoBMI.
Välkommen att kontakta Min Doktor, om du vill få en bedömning av ditt BMI-mått eller hjälp med att gå upp eller gå ner i vikt. Vi kan också hjälpa dig med utredning och i vissa fall behandling av besvär och sjukdomstillstånd som kan uppstå i samband med övervikt, obesitas och undervikt. Vid övervikt kan behandlingen till exempel handla om matvanor, fysisk aktivitet eller psykologiskt stöd. Vid BMI över 35, eller över 30 tillsammans med en viktrelaterad sjukdom, kan läkemedel bli aktuellt som komplement till ändrade levnadsvanor. Det avgör läkaren efter en bedömning.
Min Doktor – trygg vård sedan 2013